Tidig morgon o jag e ledig!

Flytt compleded! Gud så skönt.. Vet att jag varenda gång sagt- Aldrig mera flytta! Sa det igen nu, så får vi se hur länge det varar. Känns riktigt bra i dag, skulle ju egentligen ha förberett mig för jobbet nu men snälla kollegan gav mig ledigt, snälla goa Ingerpingla! Hoppas nu bara att hon inte får slita halvt ihjäl sig för har varit mer än fullt upp hela veckan, men så är det nu inom vården, det går upp och det går ner. Människors sista tid i livet ter sig olika, de flesta går hädan lugnt o stilla, andra inte. Det är de där sistnämnda framför allt som gör en själv medveten om att livsgnistan kan hålla en kvar ibland på övertid så att säga.

Nåväl, i förrgår inleddes operation renovering och nu känns det det åtminstone som min falnande livsgnista fått lite nytt bränsle :) Tittar runt omkring mig o ser spacklade väggar o nerrivna tapeter o vet att det ligger nya o väntar. Spännande, fortsättning följer..

Glädje o inbillade fasor- med att blogga.



Föränderlig kvinna- under progress

Under de senaste åren har jag bloggat om det mesta som för stunden har dykt upp, haft ett antal bloggar som allt efter humör har skiftat från dur till moll o sen tillbaka samma väg. Tänkte dela med mig av erfarenheterna på vägen, vännerna som kommenterat snällt inlägg efter inlägg, vännerna som plötsligt bara fanns där av diverse anledningar, kanske berört en liten nerv då o då, andra gånger gått upp i tomma intet för att senare komma tillbaka.

En påsk för några år sedan damp detta lilla kort ner i min inkorg:



Hoppas att du fortsatt blogga!

Detta lilla kort uppmuntrade mig att fortsätta mitt bloggande. Jag hade ingen aning om att Lilla jag faktiskt kunde påverka någon annan att göra detsamma. Jättekul!

Eller när jag fick ett antal läsare att försöka starta om sina datorer med följande bild:

Det var riktigt kul! Hihi..

När jag ville varna för nåt i mitt inlägg brukade jag använda denna lilla figur i början av inlägget vilket resulterade i att det lästes av desto fler;

Olika symboler som visade på vilket humör jag var gjorde läsaren beredd på vad som komma skulle, användbart minsta sagt. Om jag började ett inlägg med följande lilla gubbe

så visste alla o envar att jag var ny vaken..

o förmodligen satt med morgontidningen o kanske snappade något däri som var värt att kommentera i bloggen

.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att var o en har en långt större förmåga inbyggd att kunna påverka andra människor mer än vad vi själva förstår. Att dag efter dag skriva ner både ont o gott som händer oss. Att någonstans lasta av oss tankar o idéer som alla o envar har inom sig, inte vara rädd för reaktioner- för det blir det alltid.

Tänkte visa ett utdrag ur en blogg jag hade för ett par år sedan o hur rädsla för det inbillade kan spela in:

Tonåringar.. 2008-08-12 18:31:38
Ibland blir man lite konfunderad över hur en tonårings hjärna funkar.. Har i flera dagar under hennes lov varit aktuellt för min 16-åring att åka i väg till pojkvännen ett par dar vilket är okej så länge hon hör av sig regelbundet då o då. Härom sist så var hon spårlöst borta o tänkte att det var väl själve f-n, att inte säga till innan hon drar i väg åtminstone?

Timmarna gick o jag förstod ju att hon stuckit i väg till killen men när det sen började bli sent o hon inte hade hört av sig o inte heller svarade i sin mobil, då började jag bli lite orolig. O förbannade alla pojkvänner i världen en stund med.. Inte lätt att vara 16, minns ju själv hur det var o vad jag utsatte min stackars mamma för många gånger. O alla förmaningar om att "vara försiktig" o "använd kondom" o "BLI INTE MED BARN" ekade lite illa i min skalle. Nu litar jag rätt skapligt bra på henne, hon har huvudet med sig de flesta gånger men vis av min egen tonårsperiod så kraxade en o annan korp i bakskallen.

Nästan redo för att åka hem till pojkvännen o rycka henne ur hans famn, smäller det till i ytterdörren o där står hon då med ett saligt leende på läpparna.. Ser såå nöjd ut att all min oro rinner av i ett huj o ersätts med ett irriterat "Har du varit hos X"? "O varför sa du inget INNAN du stack i väg"?

"Men lilla mamsen, jag har inte varit i stan, jag har varit hos X o hälsat på gissa vad jag gjorde.."?

Hon skrattade o det var då jag kände att det luktade om henne.. Häst..?

Aha... ojdå. Hela världen kretsar visst inte om killar. Finns utrymme ännu för annat med.. :-) phu..

Ljuset i tunneln?

Har sett ljuset i tunneln i dag, hittar plötsligt saker som varit spårlöst försvunna ett bra tag. T.ex. mitt våffeljärn.. bl.a. Snart är lådorna tömda o allt har hittat hem, igen. Funderade ett slag på hur många gånger jag flyttat i mitt liv. Blev ett antal. Vet iallafall att jag första gången bara var 14 år och mer eller mindre rymde hemifrån. Var sååå trött på min mammas tjat, gör det, gör det.. Nån som känner igen sig? Kan ärligt säga att jag aldrig ångrat mig men skulle då aldrig ha tillåtit mina egna döttrar att göra detsamma. Har många gånger undrat över HUR besvärlig jag egentligen måste ha varit? HUR påstridig kan en 14-åring vara? MYCKET! Min stackars mamma kan inte ha haft en suck i världen mot mig.

Apropå mammor. Det är ett konstigt fenomen att konstatera, när man var ung var mamma nån som alltid fanns, nån o irritera sig över, nån som ibland var bra att ha. Sen blev jag själv mamma till fyra tjejer o med dem kom ångesten över att inte räcka till för alla och envar. Tankar som vad skulle hända om jag inte fanns? Tror att alla mammor haft eller får dem nångång. Funderade över min egen mamma och hur hon tänkte. Om hon trodde att jag skulle fixa tillvaron själv även utan henne (vilket jag nu inte alltid gjorde) att inga bekymmer skulle ställa till det för mig om hon inte fanns. Under några år tyckte jag till och med att hon var direkt pinsam. Hon kom med goda råd vilka jag förkastade då jag tyckte att henns sätt att se på saker var för enkla och gammelmodiga. Under en tid var jag dessutom rädd att hon skulle påverka mina flickor negativt då hon svor värre än en borstbindare. Jag till och med sa till henne att hon inte fick hälsa på oss om hon inte slutade med det. Hon tog faktiskt till sig det, språket förändrades o mildrades en aning under en period. Sen fick hon sin första stroke o därmed tappade hon förmågan till att tänka innan hon sa något. Allt kom bara rätt ut, minnet blev sämre o en tid höll hon på att driva mig till vansinne när hon kunde ringa fyra gånger om dagen o fråga om vädret..

Faktum är att jag i dag vet, en tillvaro utan en mamma är att hänga tämligen lite löst i tillvaron. Förvisso måste man lära sig mycket för att kunna stå på egna ben men just vetskapen om att det i bakgrunden finns någon som kan hjälpa en att hålla balansen när det gungar, det är ovärderligt att ha, fast det vet man inte alltid medans tid är. Man lever i förvissningen när man är liten att ens föräldrar alltid ska finnas där för en men så är ju nu inte livet funtat. Man lever o dör. Enkelt uttryckt. Och det är när den siste föräldern försvunnit lite som att återuppleva den där första flytten, man hänger lite i luften utan skyddsnät fastän man vill klara sig själv. Nu är det sex månader sen hon plötsligt dog och inget blev sig likt efter det. Från att ha varit ifrån varandra i många år är jag helt plötsligt 14 igen o önskar att jag bott kvar hemma, kanske hade jag fått en annan förståelse och en helt annan inriktning i livet. Vem vet. I dag har jag iallafall hittat mitt våffeljärn, början på slutet i tunneln.

Väx upp!

Har just ögnat igenom en s.k. kändisblogg, Sanna Lundells. Konstaterar att jag är glad att jag inte är hon. Måste vara svårt att vara dotter till en kändis i vissa fall då ett stänk av bitterhet o kaxighet lyser igenom varenda text hon skriver. Inte blir det bättre av att hon är gift med Mikke Persbrandt o kvinnor skriver i sina kommentarer att Sannas man ingår i deras hemliga sexdrömmar. Vem i h-e ska bli glad över det? Hon? Maken? Sanna gör ett försök på ett ställe i nåt inlägg att framhäva sin bror som är konstnär istället, förflytta fokus från henne själv till något i hennes ögon mer intressant att diskutera, men nej, vem bryr sig.

Undrar hur hon tänkte när hon tackade ja till att skriva om sin vardag då allt hon skriver skapar provokation hos den som läser, få en reaktion. Sedan september har antalet som komenterat inläggen minskat succesivt o ch de som fortfarande kommenterar är antingen ute efter hennes man eller Sanna själv. Det finns ett samlingsnamn på alla dessa, vilket kan ni avgöra själva. De enda som tjänar pengar på detta är tidningen som publicerar inläggen,  Sanna själv förlorar stort på flera sätt. En gång Ulf Lundells vilda dotter, nu Mikke Persbrands omogna maka. När får Sanna vara Sanna och inte vara någon hon kanske inte är utan förväntas vara. En rebell på 31 år, trebarns mamma som skriver inlägg som folk förväntas läsa..

Den nyfikne kan kolla här:
Sannas blogg

I morgon..

...är det julafton o jag jobbar till 12. Sen ska vi känna på julefriden.. I dag har skinkan grilljerats o tunnbrödet står på tur att börja skickas in i ugnen. Köttbullarna ska trillas senare o i kväll hoppas jag att få se min kära kollega Ingerpinglan på förjul, skinkan ska invigas o gröten som tomten fick förr, den käkar vi upp i kväll :) Resten får bli ris a la malta i morgon. För bara en vecka sedan var allt kaos här hemma, flyttlådor stod travade överallt. I dag är det framkomligt o faktiskt, julgranen ska in den med.

Helt otroligt. Från flyttkaos till Julefrid på en vecka.. Nåja, klara är vi ju nu inte på långa vägar men man ser ljuset i tunneln i alla fall :D Apropå julgran, tid för att hugga en i skogen fanns inte i år, det fick bli skickebud till stan o handla en, dottern ringde upp mig o undrade; "vill du ha en fin för 500 kr eller en halvful för 300?" Tog den senare, tänkte att jag får väl ställa fula sidan inåt väggen. Resultatet blev nu inte ens det för även de halvfula var slut. SÅ det fick bli en helful för 150 spänn, x-mannen sa att den va så j-a ful att försäljaren ville skicka med en sprayflaska på köpet.. hehe Nu råkar jag minnas att x-mannens krav på Julgran inte är detsamma som mina, han kunde irra runt i timmar i skogen på jakt efter granen med STORT G. Så trygg i förvissningen över detta tror jag att min helfula gran klarar sig med ett x-tra kilo glitter eller så.. ;) Om inte, så får vi väl ta till sprayflaskan. Jul blir det ändå!

Slut på orken :(

Ha! Lyckades få till julbrödet o knäcken i går, sen stenslocknade jag på soffan o sov mej genom resten av dagen, kvällen o natten. Tror att det här har tagit hårdare än jag trodde det skulle göra. Känns skumt det här.. Brukar inte gå i däck men nu har det nog blivit lite väl mycket på kort tid. Kan inte heller slå av på tempot, återstår bara en ledig helg till innan det blir nyår o då ska allt vara klart på gamla stället. Hur nu fasen det ska gå till.. Har definitivt slagit bort julen ur skallen, kommer inte i närheten av det som skulle till innan, bara att ge upp. Blir fler jular om jag har tur. Skulle däremot behöva ta ledigt en vecka nu på raken eftersom dagarna inte räcker till både jobb, jul, jobbande o flytt. Är så trött...

Jul?

Ännu en dag på snorhala vägar. Flyttar saker hit, ställer iordning på nästa ställe. Forcerar snövallar med släpkärra, kliver över lådor. Varit på väldigt snabbt 1-års kalas hos lillstrumpa, snorhal väg hem, vallar igen. Packar upp, ställer iordning eller snarare, ställer undan så man slipper bryta benen i hallen. O så kom vi på att snart är det visst jul med. Kanske man skulle baka julbrödet snart? O så kollar jag över ouppackade lådor, hmmm... eller så blir det jul ändå, utan brödbak. Fast.. nej. måste få lite julkänsla, känna att det faktiskt snart är julafton. Men ska ju jobba föresten. O mera snö ska komma lagom tills dess. Hmm... ska aldrig mer flytta mitt i vintern, det är då säkert!

Ja se det snöar..

Mera snö, otroligt vad det vita kalla fjunen kan åstadkomma :)) Senaste tiden har vårt vita förråd fyllts på o kan ju ärligt säga att det räcker nu. Skottar väg in, skottar väg ut. Plogbil in, plogbil ut. I dag är jag ledig- från jobbet alltså, flyttlassen pågår o städet väntar, Lagom till jul. Allt är 2 veckor försenat o inte blir det bättre av att snön bromsar upp heller. Ja ja, vi sitter vackert härinne i brasvärmen, ingen fara med oss inte. Vovven snusar framför brasan, man riktigt ser hur hans gamla leder njuter :) O mina med föresten. Upptäckte ett lite fenomen tidigt i morse, jag frös inte längre om mina fötter. Har varit dubbla strumpor de sista fem åren i gamla huset, iskalla golv i det 150 år gamla huset. Helt plötsligt märkte jag skillnaden, ett hus byggt 1984 kontra byggt 1850 gör skillnad! Lubbade runt barfota o gubben min påtalade miraklet, mina fötter är VARMA :)

Han brukar föresten få äran att värma upp min sänghalva på kvällen, har känts som om lakanen legat i frysen o sen blivit nerstoppade i min säng. I går fick jag en julklapp, en bäddvärmare.. snacka om att gå från isvinter till högsommar värme under täcket. Sen slog det mig, har karln tröttnat på o ligga intill en isklump..? Nää...?

Inget för tomteälskare ;)

Den här snodde jag rakt av från svärsonen Mattias Larssons blogg :))

 

10 små tomtenissar

Midvinterns köld är svår,
tio små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsanden snabbt från honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste,
istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
ligger död på utetrappen.

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.

Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
slickar Misse av från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt de uppför bordet kila.
När sista tomten över kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar,
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill,
och nu törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar sig drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar snart sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den han hoppar,
ledsamt blir det som honom stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en enda djävla tomte finns kvar.

Tapeter, tapeter o åter tapeter!

Har ägnat en o annan stund åt att bläddra igenom diverse kataloger i min jakt på nya tapeter. Är ett helt hus som ska få ny färg o nya mönster så det tar sin lilla tid att få ihop allt. Var inne på lite skön retrostil, börjar visst bli gammal själv med då jag upptäckte att charmen i mönstret från från både 30-70-talet kändes rätt. Det som komplicerar allt är färgen blå.. Hittade en jätte fin blå färg på Alcros hemsida som jag genast fastnade för, ska göra vår hall så där lagom välkomnande! Hittade dessutom en tvärrandig tapet från midbeck som jag inte kunde motstå. O där började lyxproblemet med resten av huset.

Vårt nya ställe har öppen planlösning vilket gör att man från hallen kan se in i vardagsrummet o sen en del av köket. Ville prompt pussla ihop alla öppna rum med denna blåa färg så de harmoniserade med varann. Joho. Efter rätt många sökningar o några till har jag lyckats få ihop en helhet som jag kan leva med. Räddningen blev köket där vardagsrummets svavelgula väggar går igen i små retrokuber i beige, svavel o blått.. Var mäkta stolt över att tapetmissionen lyckats till slut! Sen skulle jag bara hitta den där tapetbutiken som säljer dessa små underverk av väggprydnad, mission impossible no 2 tog sin början.

I vårt lilla samhälle säljs det färg o tapeter i en (1) affär o lyckades faktiskt hitta kökstapeten där men sen var det tvärstopp igen. Letade efter återförsäljare på nätet o fann en hel del men just DEN tapetetkollektionen saknades naturligtvis hos min butik. Får åka till Storstan för att få tag på den. Shit.

Tillbaka på ruta ett igen då. Gett mig f-n på att hitta åtminstone ett beställarnummer, sätter mig vid datorn igen o letar. O där! Nähä.. fel kollektion. Ny sökning o så fortsatte det. Kollar man midbecs hemsida så lyser de där j-a tapeterna mot mig, säger åt mig att köp meeej..

Om jag har gett mig? Nähej då. I morgon rustar jag för då, då SKA jag hitta mina jäkla tapeter. Eller, så målar vi allt vitt.

Flyttlass nr 1

Så då, då var vi på G! Har en massa saker nerpackade som vi nu får stapla in på nya stället, återstår en himla massa körande fram o tillbaka innan vi slutligen är klara. Men vi har ialla fall fått börja. Förhoppningsvis håller vädret i sig nu så vi slipper halka runt på snorhala vägar med kärran svängande i bak. Jag har fått tillbaka energin men mannen min e trött,   undrar varför? Vi jobbar ju som vanligt,  kör bara lite lådor ju..?

YES!

Nu äntligen fick vi positivt besked, i morgon kan vi äntligen börja flytta in alla våra flyttlådor till nya huset. Som vi har sett fram emot detta, kunna få undan sakerna o förhoppningvis packa upp INNAN jul :)) Ser fram emot det nu även om det innebär en massa jobb frampå, mycket som ska fixs men inte akut som tur är. Huvudsaken är att vi nu kommer sakta men säkert närmare målet, fira jul så om det ä med flyttkartongerna staplade ovanpå varann- Jul blir det väl ändå?!

Vardag

Tillbaka på jobbet efter nästan två lediga veckor. Bara att grabba tag i allt som samlat sig, papper, papper o en massa papper. Sen skulle jag faktiskt börja jobba med det som jag egentligen är här för, ta hand om diverse krämpor som folk nu har här. Det mesta har jag hunnit med, ska visst ut på fältet en liten sväng med men har ingen bil med mig i dag, den fick sambon ta till Skara i morses. Ja ja, finns väl kanske nån som kan förbarma sig över en liten frusen syster o köra mig dit jag nu ska kanske. Lite "manfall" här i dag (varför heter det manfall? Här jobbar enbart kvinnor),  då en kollega är hemma o VABbar men har tack o lov ytterligare en syster som hjälp här inne i dag. Annat lär det väl bli frampå då våran redan minimerade skara ska krympa med ytterligare 150%. Var ska nu detta sluta..? Trodde botten redan var nådd för ett bra tag sen men kommunen tycker visst inte att vi behöver finnas. Vore intressant att se om vi bara en enda dag var hemma- samtliga systrar. Men det vore osjysst mot undersköterskorna eftersom de då skulle få häcken ännu mer full. Hur man än vänder på eländet så är det till syvende o sist alltid tredje part som drabbas. Kanske styrande i denna kommun aldrig tänker så långt att en vacker dag så blir det deras tur? Kan bara säga då, jaha, välkomna till oss, hoppas du kan klara dig helt på egen hand för här finns ingen personal som kan ansvar för ditt väl o ve längre.

Tillbaka i kylan

Huga! Varit i Egypten, Hurghada närmare bestämt o kom hem till ett väldans kallt Sverige. Från dryga 30  grader varmt ner till -15 gör att man känner sig en smula frusen :) Semester är skönt ibland, varvade ner rejält inför flytten i veckan men blir försenat då de inte städat ur huset ännu.. Sånt gör mej lite frustrerad, hade hoppats på att vi skulle kunna komma iordning innan jul. Helst. Men men, andra människors göromål styr man icke över, bara att dra ett djupt andetag o hoppas på att de får tummen ur nu, snabbt.

Nåväl, ett par bilder kanske kan värma upp min frusna själ, tog ju en hel del där nere.

 Under parasollet tillbringade vi en hel del tid. Var jättevarmt o kanonskönt..

  Finns många sätt att slappa på :))

Det fanns väl ingen som missade att en stor haj simmade runt i Röda havet..? Jopp. Vi. Undrade en förmiddag varför fiskarna formligen flög fram över vattenytan men fick nån känsla i maggropen som sa åt mig att gå närmare land, vilket vi gjorde. Var nog tur.