Vardag

Tillbaka på jobbet efter nästan två lediga veckor. Bara att grabba tag i allt som samlat sig, papper, papper o en massa papper. Sen skulle jag faktiskt börja jobba med det som jag egentligen är här för, ta hand om diverse krämpor som folk nu har här. Det mesta har jag hunnit med, ska visst ut på fältet en liten sväng med men har ingen bil med mig i dag, den fick sambon ta till Skara i morses. Ja ja, finns väl kanske nån som kan förbarma sig över en liten frusen syster o köra mig dit jag nu ska kanske. Lite "manfall" här i dag (varför heter det manfall? Här jobbar enbart kvinnor),  då en kollega är hemma o VABbar men har tack o lov ytterligare en syster som hjälp här inne i dag. Annat lär det väl bli frampå då våran redan minimerade skara ska krympa med ytterligare 150%. Var ska nu detta sluta..? Trodde botten redan var nådd för ett bra tag sen men kommunen tycker visst inte att vi behöver finnas. Vore intressant att se om vi bara en enda dag var hemma- samtliga systrar. Men det vore osjysst mot undersköterskorna eftersom de då skulle få häcken ännu mer full. Hur man än vänder på eländet så är det till syvende o sist alltid tredje part som drabbas. Kanske styrande i denna kommun aldrig tänker så långt att en vacker dag så blir det deras tur? Kan bara säga då, jaha, välkomna till oss, hoppas du kan klara dig helt på egen hand för här finns ingen personal som kan ansvar för ditt väl o ve längre.