Skjuten i sank

Ja det känns så, skjuten i sank. Har denna vecka haft  semester från jobbet men haft fullt upp då alla vill ha hjälp med både det ena o det andra. Anledningen till att jag tog ut en dyrbar semestervecka var att jag kände mig sliten, rejält slutkörd på alla plan. Och hade tänkt ladda om inför att vår vikarielösa sommar på jobbet står för dörren. Alla som har barn vet att alla ovettiga mödrar ställer upp på både det ena o det andra de behöver hjälp att lösa, så är vår natur nu funtad, med resultat att jag nu är ännu tröttare än för en vecka sedan. Ja ja, det blir väl tid för vila nån annan gång kanske.

I normala fall brukar jag tycka att trädgården är rätt trevlig sysselsättning så här års men med endast några få plusgrader o rak nordanvind så känns inte ens den lockande. Verkar vara ett sånt år där vi antingen har +30 eller +6..                                            

Hur som helst. I går var vi hos en av döttrarna o firade hennes yrkesexamen, miljösociolog. Smaka på det ordet, Miljösociolog. Det är tämligen unikt o lär inte finnas så många i framtiden av dessa kompetenta människor, utbildningen har nu lagts ner. Kan det vara så att det endast behövs en elittrupp av dessa miljömedvetna sociologer för att rädda oss från framtida dåliga val som kvaddar vår planet i längden? Jag sätter i alla fall mitt hopp till min dotter o litar på att när hon blir miljöminister om några år så har hon ett färdigt koncept som alla kan följa :)

                                                                 

I övrigt då? Lilla dottern har flyttat hem ett slag, miljösociologen flyttar hemåt efter avslutade studier o planerar in ett friår från allt vad skolor heter o kanske  ger hon sig i väg på en lång resa ut i världen, äldsta dottern flyttar med sin familj in till huvudorten o nummer två letar säkert vidare i husdjungeln, är säker på att de hittar sitt drömhus till slut de med.  Och jag, jag sitter där jag sitter o trots att det händer så mycket positivt omkring mig så är jag bara trött och har inte ens ork att vara glad..har inte ens lust till det. Hmmm... känns inte som jag.  Behöver semester...  Men det är ju det jag har föresten.