Har under föregående vecka varit i Stockholm, har tittat på olika former av äldreboenden. Jag har sett allt i från "ålderdomshem" till riktigt stora nybyggda komplex som enligt mitt synsätt saknade just den atmosfär som ofta sitter i gamla byggnader. Förvisso med stora glasbalustrader där de som vill kunde sitta och titta ner på diverse aktiviteter som försegick en våning ner men.. nej.
Huvuduppgiften med uppdraget att titta runt på olika äldreboenden är att vi själva i vår kommun ska bygga ett nytt Äldrecentrum, vi ville få idéer och lite nya influenser, ta vara på de bra sakerna, förkasta de dåliga.
Från att ha sett alltifrån ålderdomshem (försvann inte det uttrycket för flera år sedan?) och sjukhem (detsamma gäller väl även där?) till helt underbara genomtänkta lösningar för just den ålderskategorin vi ska bygga- De äldre. Inne i centrala Stockholm Östermalm närmare bestämt finns enligt mig det mest anpassade, genomtänkta och hjärtevärmande ställe som byggts. Här finns en underbar dam som ägnat stora delar av sitt liv till att få detta ställe att formligen glöda av värme. Vi möttes av en rätt ordinär utsida som då vi steg in i foajén omgående förvandlades till något helt annat. En glasvägg som löpte genom hela innersidan av byggnaden, där franska balkonger löpte runt en trädgård placerad i mitten. En sju våningar hög genomtänkt produktion.
På bottenplan finns studentlägenheter, främst avsedda för de som pluggar inom vård o omsorg, plan ett med affärer där frissa och fotvård finns, fler lediga lokaler finns för de lockar till sig de som de äldre främst vill/behöver ha tillgång till- nära. Våning två och tre är demensboende, högre upp finns seniorboende, trygghetsboende, you name it! Trädgården dit alla har tillgång är anpassad för alla, är tillgänglig för alla oavsett funktionshinder. Kan säga att vår medresande arkitekt hade fullt upp med att plåta och samla inspiration!
Ett häftigt gäng seniorer hade på ett annat ställe gått samman och på egen hand bildat ett kooperativ och sedan byggt ett stort antal seniorbostäder, en massa miljoner men väldigt trivsamt enligt de boende. Ja varför inte? Men frågan är väl om det är det vi behöver just nu här hemma när gamla Åsevi mest påminner om gamla tiders ålderdomhem. Hur som helst, idéer finns i massor bara en massa beslutsångest. Riva? Bygga nytt? Renovera? Framtiden får utvisa men vi är nog rätt överens efter besöket i Stockholm att bra boenden finns och en del dåliga med, trots att det var nybyggt. Föresten, kan säga att alla gamla ålderdomshem, sjukhem och äldreboenden nu ska skrotas för alltid- nu heter det Vård och Omsorgsboende.
Så vad kan man då göra som individ som ännu inte är riktigt framme vid grindstolpen? Så länge man själv har möjlighet vill man klara sig själv, vår överlevnadsinstinkt ( och stolthet) har lärt oss att inte be om hjälp. Det har inte förändrats genom generationerna, våra grundläggande behov kvarstår även som mycket mycket gamla. Medans vi fortfarande kan prata för oss själva så ska vi göra det, berätta och förmedla hur just Du vill att din framtid ska se ut, sprida den viljan till alla omkring dig, skriva ner det om det behövs, låta andra omkring dig få veta var du står. Du kommer snart att upptäcka att vi har rätt lika värderingar nu som sen, skillnaden är bara att se till att sörja för att andra förstår det i dag. För SEN kan vara för sent.
Jag tror att de som du pratar om som vill förbjuda besök samtidigt är rädda för att se hur det faktiskt ser ut utifrån de äldres perspektiv idag men samtidigt missar de då möjligheterna att upptäcka något som kan åtgärdas. Men då dyker nästa problem upp, i landstingsvärlden (och i andra med) innebär åtgärd att det kommer att kosta pengar. Mycket pengar. Den andra gruppen som gärna vill se vad som händer ute i verksamheterna har antingen en verklighetsbaserad utgångspunkt ELLER så har de enbart lyssnat på all dålig kritik som det senaste underminerat de bra äldreboenden som faktiskt finns.