Fortsättning på gårdagens inlägg- En stilla refl...

http://www.veteranen.se/tyck/med-aldelreformen-rann-pengarna-ur-varden/

Boa Hellberg skriver: 11/01/2012 kl. 11:20

 

TACK för din upprörande och inkännande beskrivning av hur förhållandena ändrats i takt med att resurser och ledningsfunktioner har utarmats.
Vad ska vi göra. vi som har detta framför oss?
Det talas om att skrota landstingen som kostar en förfärlig massa pengar men som bara ställer till det värre, år efter år.
Just nu grälar ledamöterna i mitt landsting för att somliga av dom vill besöka verkligheten i vården – medan andra anser att såna besök bör förbjudas!


Mona S skriver

1. 11/01/2012 kl. 05:12

   Ja du Boa, vad säger man om det? Som jag tidigare sa så gäller det först och främst att våga se verkligheten som den är och sedan agera. Det som inte är bra i dag kan bara bli bättre om vi tror på det och ser möjligheterna istället för problemen. Förhoppningsvis tar kommunerna sitt förtroende på allvar, att erbjuda bra boende och ett bra omhändertagande. Om de inte gör det kommer det att synas och höras allt mer i media för nästa generation som kommer är en stor och väldigt stark grupp som inte kommer att tolerera vad som helst. Och dessutom har de oftast en stark anhöriggrupp bakom sig som tolererar ännu mindre.
   Så vad kan man då göra som individ som ännu inte är riktigt framme vid grindstolpen? Så länge man själv har möjlighet vill man klara sig själv, vår överlevnadsinstinkt ( och stolthet) har lärt oss att inte be om hjälp. Det har inte förändrats genom generationerna, våra grundläggande behov kvarstår även som mycket mycket gamla. Medans vi fortfarande kan prata för oss själva så ska vi göra det, berätta och förmedla hur just Du vill att din framtid ska se ut, sprida den viljan till alla omkring dig, skriva ner det om det behövs, låta andra omkring dig få veta var du står. Du kommer snart att upptäcka att vi har rätt lika värderingar nu som sen, skillnaden är bara att se till att sörja för att andra förstår det i dag. För SEN kan vara för sent.
   Jag tror att de som du pratar om som vill förbjuda besök samtidigt är rädda för att se hur det faktiskt ser ut utifrån de äldres perspektiv idag men samtidigt missar de då möjligheterna att upptäcka något som kan åtgärdas. Men då dyker nästa problem upp, i landstingsvärlden (och i andra med) innebär åtgärd att det kommer att kosta pengar. Mycket pengar. Den andra gruppen som gärna vill se vad som händer ute i verksamheterna har antingen en verklighetsbaserad utgångspunkt ELLER så har de enbart lyssnat på all dålig kritik som det senaste underminerat de bra äldreboenden som faktiskt finns.