Nyss semester- snart semester..igen!

Då var man tillbaka i vardagslunken igen då.. eller nja, nästan. Har de senaste veckorna hunnit med en semestervecka på Rhodos o sen tillbaka till jobbet igen. Konstigt det där, man behöver inte ha varit särskilt länge på jobbet så är man helt plötsligt tillbaka där man nyss avslutade före semestern. Inte kul alls, fick ju mersmak på ledighet! Vill-ha-mer!! Jaja, det är ju förvisso bara tre veckor kvar innan den riktiga semestern börjar på allvar o det känns, har inte riktig fått in känslan för vardagslunken ännu :)

Hotellet vi bodde på ligger ute på en udde, heter Kalithea Horizon Royal, om ni nån gång har lust på Grekland, åk gärna dit. Förutsatt att ni inte har svårt att gå i backar o klarar åtminstone 4 km i den terrängen. För så långt gick vi varje dag för att äta. Finns ett stort utbud inom området med diverse matställen, fik, caféer, barer.. o allt ingick i priset så vi var ju "tvungna" att prova de flest av dem :)

Jag råkade fylla år medans vi där också, blev t o m uppvaktad av hotellet, det var ju annorlunda! Blev kallad "Madam" på restaurangen, fick dansa med mannen min på ett tomt dansgolv dagen till ära. Hans min var obetlalbar när 200 tyskar applåderade.. hehe. Mera sånt i vardagen!!

En liten fjäril i magen :)

Då var det snart dags då, resväskor- check! Kläder- check! Pass- check! Snart är det dags.. :D
Det är ett fenomen minst sagt, inför varje resa infinner sig en liten fjäril i magen men denna gång känns det lite speciellt, exakt 30 år sedan jag sist firade födelsedag utomlands, då i sällskap med en kompis i Alcudia. Vaknade på morgonen av "skönsång" (inte)! då två spanjorer stod utanför vårt fönster o ylade "happy birthday to you.." akompanjerade av en ostämd gitarr.. :) Förhoppningvis har inte mannen här några sådana planer! Hehe.. ja vi får se vad som väntar, spännande är det i allafall!

To all my foreign friends!

 Thank you very much for joining me on my blog, it's fun to see you back! I assume that you found my blog by visiting me on facebook and so I felt I was obliged to explain a bit more about what I write.

I shall briefly try to describe who I am, a mother of four daughters aged between 19 - 26 years, I work as a registered nurse at a home for elderly people, a job that I enjoy most of the time.

I enjoy traveling and have some plans to once again be able to travel more frequently than I have been so far, the job takes a lot of time and, above all, it costs a lot! If I were free to choose where I wanted to live there would be a warm and sunny country where you can pick oranges straight from the trees and making my own wine:) But who knows, one day maybe I will do just that ...

As you can see in the blog, I try to documentation what we do here in the house and around the garden. We moved here almost five months ago but we have had time for a lot since then. We have renovated inside and is currently with the restoration of the garden. A major project that does not have to be ready by tomorrow but I'm just looking forward to it!

Please leave a comment if there is something you wonder about or want to ask about! Have a nice day everyone!

Funderar..

Tra av mina fyra barn menar att livet inte enbart är jobbigt i allafall, o Sara säger till o med att hon faktiskt gillar fil o flingor. Ja det gör jag med ibland men inte alltid vilket Hanna faktiskt säger att hon lever på.  Jaja, hur det än är så verkar det bara vara jag som bekymrar mig om deras väl o ve o nu ska jag säga att det är förbanne mig en mammas rättighet! Ett mammahjärta rymmer massor med kärlek till telingarna men även ett stort mått av bekymmersrätt- så det så.

Men nu är det så att i mitt liv finns plats för annat med, faktiskt en massa annat. Men faktum är att jag så länge bara haft dem att tänka på i första rummet att jag själv inte minns när sista jag gav mig eget utrymme. Är det inte det inte jobbet som styr så är det resten av familjens önskemål som hela tiden sätts främst. Inte så att jag klagar, mina barn gör verkligen allt för att jag inte ska bekymra mig över dem, gör jag inte det så funderar jag på hur framtiden ska bli för mina älskade barnbarn istället.

Eller så står nåt annat på agendan, sånt jag inte själv valt eller ens är intresserad av att veta men starkaste viljan vinner, som vanligt är. Man får kompromissa i alla lägen även om man själv helst skulle vilja göra nåt helt annat. I min enfald trodde jag att när "barnen blir stora" så skulle det mesta av den varan vara en minne blott men icke. Även om barnen är stora o alla utflugna så sitter jag visst kvar i mitt mammatänk, nån kan ringa o be om hjälp. Nån kanske kommer hit o hälsar på. Nån kanske.. O då står jag stand-by. Har jag märkt. Helt ofrivilligt o utan att tänka på det. Undrar när jag satte mitt eget liv på paus..?

Om jag själv finge bestämma så skulle jag resa.. långt bort o länge. Segla, dyka o leva Robinson liv i Söderhavet kanske? Eller ta en helt annan riktning, dra i väg till Guldkusten, Australien o hälsa på en gammal bekant. Eller nä..Jag älskar sol o värme o havet är min absoluta favorit att plaska runt i men efter en annan resa vi gjort så är jag faktiskt lite smårädd för stora fiskar, hajar du vet.. Så nä.

En solig plats i trädgården är ju inte fel det heller men då är jag ju fortfarande kvar hemma o alla kan nå mig så.. nä. Kanske borde planera för ett o annat avbrott senare. När barnen inte bekymrar mig.

Små barn, små bekymmer, stora barn stora bekymmer..

Foto: Evelina Steen

Undrar om man nångång slutar att oroa sig över sina ätteläggar? När barnen var små var det vardagliga o högst ovärldsliga bekymmer så som syskongnabb, avundsjuka, låna-kläder-av-syrran-med medföljande-vrål osv, nu när samtliga är vuxna o faktiskt gillar varann o till och med kan ge varandra komplimanger då har verkligheten hunnit ikapp samtliga.

 Ett par av dem har barn, samma väntar dessutom nya småttingar, tre har utbildningar som pågår, en ska ta studenten, en har blivit av med extraknäcket o blir allt fattigare o lever enligt egen utsago på fil & flingor, en har kämpat sig igenom nära 20 år i skolan med en fin examen o nu inser hon att om tillvaron ska bli bättre frampå behöver hon ett annat jobb än det hon utbildat sig till.

En pendlar mellan hopp o förtvivlan då maken snart kan bli av med jobbet o högsta önskan är att kunna ge den allt mer växande familjen större bostad, samtidigt som hon ska påbörja en praktik o ingen kan passa hunden. En är lite gladare då hon ska till huvudstaden på intervju inför nya studier o alla är i ständigt behov av att få tillvaron att gå runt.Helst utan att behöva leva på fil o flingor. Efter alla år förtjänar de bättte!

Så vad gör mamma? Jo hon oroar sig för allas väl o ve o vrider o vänder o försöker hitta nån lösning för att själv överleva. Det gör ont i mammahjärtat när alla kämpar i motvind för jag vet vad det vill säga. Att våga säga att "det blir bättre" är lönlöst för som tiderna är nu, är det svårt att se framåt.

Mera trädgårdspyssel :)

Glad Påsk på er!

Nu flyger dagarna fram, i dagarna det är påsk o  snart är vi inne i maj! Två hela veckor försvann då vi var sjuka här o sedan ytterligare ett par för att komma tillbaka någorlunda. Men segt var det. Vi har iallafall kommit igång så sakteliga igen, trädgårds röj är det mest prioriterade just nu. Har fått undan en hel del sly o fått till ett större o framför allt, mer strukturerat land för alla bärbuskar. Konstaterar att om nån vill ha vinbär frampå så är det bara o komma förbi :)

Har hittat några långa ståtliga rariteter från mormors tid, fann i humlesnåren en del gamla mormorshallon, inte att förakta! De ska få ny boplats så småning om då växthuset kommit på plats, ska få ståta intill ett högt plank som blir en extra bonus då en voljär fått gå till historien efter mycket slit o släp.. Fasen vad det satt, han hade gjort ett ytterst utbrytarsäkert tillhåll för sina fåglar han som byggde det..

Altanen är snart ett minne blott o en ny ska få pryda sydväst gaveln så småningom, nu i modernare version. Bollar en del idéer mannen o jag, vi vrider o vänder på bygget i tankarna, får se vilken vision som hamnar på ritningen till slut :)

Nej, nu ska jag itu med nåt som bär mig emot egentligen, lupiner är vackert men de kan inte stå mitt i gången så nu ska jag ut o speja, får se vart de ska få växa i fred...

Snart på banan igen?

Ja vad säger man? Sista två veckorna har bara varit sjukt, sjukt o åter sjukt. Både vi här o andra runt omkring. Fick in magsjuka på jobbet o det drog som en löpeld genom huset, både gamla o personal fick dra sig igenom den. Trodde så när att jag klarat mej men nähädå, förra lördagen blev det min tur o eländet följdes av mera sjukt med feber o onda halsar. I går kväll blev det mannens tur här, stöp som en trasa över holken o där blev han kvar ett bra slag. Natten som gått har varit aningens lång, mannens feber ställde till nattsömnen för oss båda o i dag är bara jag uppe.

Det är så typiskt, lagom till våren gör entré med allt vad det innebär av trädgårdsjobb o annat utomhus, så kullkastas allt tack vare en liten jäkla bacill. Nåväl, vi hann lite i går ändå innan Kenny stupade omkull med feber, vi hann att riva en av voljärerna o slita bort ett gammalt staket som skyddat trädgårdslandet iallafall. Några buskar hann bli av med gamla kvistar o fick krattat bort en del gammal halm ur landet med. Under hela täcket skymtar nu det vi i all hast fick stoppat ner innan vi flyttade hit, bärbuskar, perenner o köksväxter. O faktiskt, det verkar som om det mesta klarat sig! Nu ska trädgårdslandet bli större o utökas med nyare o friskare växter, allt ska hitta sin plats i den blivande trädgården. Det lär ta sin lilla tid...




Nästa projekt!
Bilden hämtad ur Trädgårdstoppen- Solhem.

 Härnäst ska en hel del grävas upp o eftersom det är så mycket så får det faktiskt bli ett jobb för en grävmaskin. Slita upp stubbar. gräva nya gångar, jämna till ytor m.m. är inget jobb för två reumatiker med varsin spade :) Grus ska beställas till hela gårdsplanen, vägen ska jämnas till.. undrar hur mycket man egentligen kommer att hinna i år? Hm.. Växthuset finns inplanerat o ritningen finns klar, nu måste vi få vara friska!


Insida av Solhem