Funderar..

Tra av mina fyra barn menar att livet inte enbart är jobbigt i allafall, o Sara säger till o med att hon faktiskt gillar fil o flingor. Ja det gör jag med ibland men inte alltid vilket Hanna faktiskt säger att hon lever på.  Jaja, hur det än är så verkar det bara vara jag som bekymrar mig om deras väl o ve o nu ska jag säga att det är förbanne mig en mammas rättighet! Ett mammahjärta rymmer massor med kärlek till telingarna men även ett stort mått av bekymmersrätt- så det så.

Men nu är det så att i mitt liv finns plats för annat med, faktiskt en massa annat. Men faktum är att jag så länge bara haft dem att tänka på i första rummet att jag själv inte minns när sista jag gav mig eget utrymme. Är det inte det inte jobbet som styr så är det resten av familjens önskemål som hela tiden sätts främst. Inte så att jag klagar, mina barn gör verkligen allt för att jag inte ska bekymra mig över dem, gör jag inte det så funderar jag på hur framtiden ska bli för mina älskade barnbarn istället.

Eller så står nåt annat på agendan, sånt jag inte själv valt eller ens är intresserad av att veta men starkaste viljan vinner, som vanligt är. Man får kompromissa i alla lägen även om man själv helst skulle vilja göra nåt helt annat. I min enfald trodde jag att när "barnen blir stora" så skulle det mesta av den varan vara en minne blott men icke. Även om barnen är stora o alla utflugna så sitter jag visst kvar i mitt mammatänk, nån kan ringa o be om hjälp. Nån kanske kommer hit o hälsar på. Nån kanske.. O då står jag stand-by. Har jag märkt. Helt ofrivilligt o utan att tänka på det. Undrar när jag satte mitt eget liv på paus..?

Om jag själv finge bestämma så skulle jag resa.. långt bort o länge. Segla, dyka o leva Robinson liv i Söderhavet kanske? Eller ta en helt annan riktning, dra i väg till Guldkusten, Australien o hälsa på en gammal bekant. Eller nä..Jag älskar sol o värme o havet är min absoluta favorit att plaska runt i men efter en annan resa vi gjort så är jag faktiskt lite smårädd för stora fiskar, hajar du vet.. Så nä.

En solig plats i trädgården är ju inte fel det heller men då är jag ju fortfarande kvar hemma o alla kan nå mig så.. nä. Kanske borde planera för ett o annat avbrott senare. När barnen inte bekymrar mig.