Snart semester!

Nedräkningen har börjat.. 6 arbetspass återstår sen så.. kollade vädret på resmålet i dag o lite insider info från dottern som precis passerat vårt resmål- drygt 40 grader varmt i luften o 38 i vattnet.. Låter väl lite extremt kan man tycka? Men å andra sidan, tempen sjunker snabbt på kvällen, är bara behagliga 24 på morgon- kl 07. jaha, inte klaga över det inte, värre med vintern här just nu, man är stel som en jäkla pinne, haltar o linkar runt. Jatack- om nån frågar mig- byter gärna ut det mot svettiga dagar vid poolen o dopp i havet.. :) Nån som vill med..? :)

Nytt år, nya (res)mål

Yes, a new year, a happy year?

Tycker banne mig att det kan bli ett lugnt år på flyttfronten i alla fall. Är faktiskt bara en enda i familjen som inte bytt boplats 2012. Men skulle inte bli förvånad om även de får för sig o flytta i väg nu när de båda har fasta jobb igen. Är väl helt okej om så vore. För egen del väntar jag nu på att de kommande sju veckorna ska rassla förbi snabbt, vill-ha-semster-nu! Tagit ledigt i nästan 3 veckor,  härliga (förhoppningsvis) varma soliga sådana. Med Andamanhavet utanför dörren,  tio steg utanför min dörr, väntar sanden , palmerna o kanske en o annan iskyld drink. 

Det bästa o det värsta med att resa är att det ger en väldans massa mersmak. Så nu, innan jag ens varit där i det förmodade paradiset planeras redan nästa resa. Vet inte vart den kommer att gå, bara att den kommer så småningom. 

Första vintern på Båtsberget

Första vintern på Båtsberget

Snön ligger halvmeters djup utanför, tacksam är jag för att vi i tid köpte en snöslunga o snösläde! Vem kunde tro på ännu en snörik o kall vinter? Som alla andra (?) svenskar så trodde jag nog inte helt på en dejá vu´ men sååå fel jag kunde ha! Bara att greppa läget, dvs- kalla fötter, drag från fönstren, ut efter ved o tända i den underbara gamla kökspannan. På med kaffet, rusta för vinterväder med jättekängor o varm jacka, vantar o mössa på o så ut.. o känna sig som en eskimå i vinterland :) Snön sprutar åt alla håll. boink boink o där.. gick en sprint i slungan igen så. Ner till garaget som saknar värme, ur med händerna ur blöta vantar, feppla dit (skaraborgska för att byta ut en krånglig detalj) en ny sprint o sen ut igen i vinterlandet.

Upp tidigare på morgonen, kollade väderrapporten i går o jaha, mera snö i dag men visst sa de bara en knapp decimeter..? Jäkla skillnad på en o fyra decimeter tycker jag. Gräva sig in i bilen, starta, värma upp innan jobbresan. In med mera ved i pannan, på med underhållsvärmen från luft värmepumpen. Ombyte till torra kläder, en kopp kaffe i farten o sen ut i bilen som nu åtminstone tinat 1/8. Upp för lilla backen, jaha, här var det inte plogat nej (vad f-n sysslar bonden med på morgonen, ligger o sover när folk ska till jobbet..)? Halkar dit, halkar dit, 40 km/h o där får man möte med värsta timmerbilen ja. Smyga in till vägrenen o be en stilla bön att man fortfarande står på vägbanan o inte på en mjuk slipprig dikesren. Snöpinnar som ser ut som  en kluven bambupinne med en reflex på, nytt på vischan. Fortfarande kvar på vägen, bara ut till stora vägen nu innan det blir bättre?

Ute på 44:an märker man att det är halt, jäkligt halt. Snön yr runt alla fordon o hej! Där stod en gubbe på vägrenen utan reflex.. Möter många krypande bilar, blåser småspik utanför. Kommer till jobbet en kvart för tidigt med vad gör det- jag överlevde den resan med! I varierande hastighet, allt mellan 40-60 km/h men det var det värt.

6 minuter över starttid på jobbet stormar kollegan in med andan i halsen o säger- vilket jäkla väder! Kunde ju bara köra i 90, därför jag kom för sent! I Hemavan fick man lära sig att stå på för att hinna.

O jag tänkte.. Du behöver bara gå upp, du dricker inte kaffe, du behöver inte elda eller ta sig ut för att skotta eller slunga snö. Din bil har ett garage, din bil är varm. MEN vädret har vi gemensamt likaså resvägen. O du kör i 90 km/h där alla andra kör i 40 km/h. Dig vill jag inte möta på vägen.

Som jag samtidigt tänker, jag är glad att jag bor som jag gör för annars hade jag nog mött många som dig varje morgon. O rätt nöjd över min första vinter på Båtsberget- trots allt.

Hur man bäst går tillväga för att (inte) koppla in den nya telefonen.

Ja det gick o ta sig igenom ännu en flytt. Inte helt kul o flytta hela bohaget men jäklar va gött när det är gjort! Vi har i alla fall hunnit landa, börjar hitta sakerna igen om än inte helt på rätt logiska platser, men ändå, de finns, nånstans i huset..eller tja, nånstans. I vanlig ordning har vissa saker påbörjats här o där, för herr K är hans blivande nya verkstad no uno, därefter följt av växterna som ska ner här o där, mest där eftersom vi nu fått en pytteliten trädgård jämför med innan men, allt är relativt. Jag är rätt nöjd med att kunna se ett avslut på gränsen i från altanen- vilken faktiskt redan innan vi flyttade hit, var helt klar :)

Tur att det kommer en vinter emellan så vi hinner smälta att vi inte behöver göra en massa massa saker för här är det fullt okej att bo utan att riva ner väggar eller altaner. Rätt skönt. Fast på nåt konstigt sätt så finns det inbyggt att vi båda måste greja med nåt. Så tankar finns men ska mogna en stund innan de bli realitet.

Tänkte nu berätta hur man bäst går tillväga för att (inte) få sin nya telefon inkopplad.

Vi meddelade flytt till Telia ca två veckor innan vi skulle flytta. Vårt inflyttningsdatum var beräknat till den 1 september o får besked att det ska vara helt klart med flyttningen av IP, bredband o internet till den 7:e. Fredagen den 7 september är telefonen inte inkopplad. Vi ringer Telia som menar att det är den visst det vilket förnekas eftersom en fungerande telefon låter, det gör inte vår. Telia säger då att vi får felanmäla o i så fall har reparerande underbolag 1 i uppgift att inom 24 timmar åtgärda felet. Då vi ändå har Telia på tråden (från kontantkortmobil nr 1) frågar vi om vi kan få vårt nya telefonnummer eftersom de måste glömt att meddela oss detta? Då svarar Telia att det kan vi visst inte få eftersom vi har hemligt nummer. Vaddå? Hemligt nummer? Har vi inte begärt! Jodå, säger Telia, det har ni precis som innan. Som innan?? Va? Vi har inte haft hemligt nummer innan. Jodå säger Telia, det står här, det är inte lätt att bara få så där, det krävs inställningar o allt möjligt innan man får det ser du. Men va fa..? Hur får man bort det då? För vi varken har eller har haft det innan, vi står ju i telefonkatalogen, är det inte lite konstigt tycker du..?? Telia lät lite undrande hon med nu faktiskt. Jaa, sa Telia ni får väl gå in på mina sidor på Telias hemsida o ändra tillbaka det då. Men hur då har du tänkt frågade vi? Vi har ju ingen uppkoppling, är ju därför vi ringer? Jaha säger Telia, just det.. Vänta, jag kopplar er till Support! 

Ny väntan, du har plats nr... 45 i kön.... Bara o vänta. Support får då han svarar samma enkla fråga som Telia en stund innan fått- Varför är inte vår telefon inkopplad som utlovat i dag? Jooodåå säger han, den är inkopplad o klar! Nepp svarar vi, den är stendöd. Efter mycket om o men felanmäler även support o utlovar att det ska vara fixat inom 3 dagar. Vaddå TRE dagar?? Enligt Telia ska det fixas inom 24 timmar?? Näää serru, här gäller tre ARBETSDAGAR.. så snabbt räknat, tidigast på onsdag nästa vecka då?? Suck o lite mutter, mutter..

Efter avslutat samtal säger herr K att jag ger mig fasen på att kabeljä-n är av nånstans.. 

Lördag morgon vandrar han ut i skogen, följer ledningen ett par trehundra meter o där hänger ledningen o dinglar i det fria, resten ligger på marken. Det var ju det han sa ja. Ringer på nytt upp Telia där han står i skogen (man ska inte ringa nån när man är såå arg), Telia får veta att ledningsjä-n är AV o nu ska de ta mig fan komma hit o laga fanskapet på en gång, då säger hon, jag kopplar dig till support.. Då lägger herr K på luren i örat på Telia. Därefter kommer han hemstegande med lite rodnad på kinderna, greppar min mobil eftersom han tömt sitt kontant kort där ute i skogen (tur att jag tankat på min innan jag åkte från jobbet i går).

Står i kö återigen till Support..Du är nummer... 15 minuter senare kommer han fram o då säger min mobil piiiip o där var pengarna slut på den ja. Då ramlar en polett ner hos support som faktiskt ringer tillbaka o herr K anmäler att skiten inte funkar eftersom kabeln är AV. Jaha, tre arbetsdagar var det ja.. O nu ser jag att det är lagt en arbetsorder till på torsdag ja.. Herregud, hur svårt kan det vara o koppla in eländet?? Dessutom har nån lagt på ännu en arbetsdag.

Herr K:s mobil får meddelande strax där efter "Ert abonenmang med tel nr 0514.... ska nu fungera normalt igen. Va? Va fan har de nu gjort då?? Vårt nummer börjar ju med 0512.. Har de lyckats koppla in vårt GAMLA nummer igen??! Nu muttrade vi faktiskt på kapp.

Ett samtal till Telia igen, O nej då, de hade inte kopplat in vårt gamla nummer inte, det var nån som hade varit lite snabb på knappen kanske... fniss fniss.. Du milde. En bunt inkompetentare människor får man väl ändå leta efter. Herr K hade fått Telia att lova att hjälp skulle anlända på måndag o inte onsdag som hon först sagt. Ja eller hur, trodde nog vi läste godnattsagor varje kväll med.

Efter turen till skogen tidigare hade herr K plockat upp ett vitt kuvert ur vår brevlåda som tydligen hade legat där minst en vecka (vi hade ännu inte ändrat adressen hit) o det var från Telia som skickat vårt nya telefonnummer per post. Men va bra, nu var det bara telefonen som saknades då.

Söndag förflöt liksom måndag, ingen telefon inte. Fast någon skulle felsöka,denna gång underbolag nummer 2.

 Tisdag. Samtal på väg hem från jobbet ; "Jag har kollat er ledning o vet du vad?? Den är AV!!"  Nämen vad säger han, är den AV!!! Jag fick laga den på TVÅ ställen"! Hade någon anmält det direkt så hade jag ju fixat det men här finns ingen anteckning om att den är felanmäld.."


Tisdag kändes ändå bättre än torsdag eller hur.

Uppdatering o avslut.

Ja då var det återigen dags att gå vidare. Vårt största projekt hittills börjar lida mot sitt slut. Denna gång gick det lite fortare än vi förväntat oss då ett nytt objekt dök upp hastigt o lustigt, en fin gammal dam byggd ca 1890 med flagnad färg men med massor med potential. Så, en snabb sammanfattning härifrån innan vi ses igen på det nya stället.

Det här var ett frågetecken länge tills vi kom på idén att göra grönsaksodling av alltihop! Nu växer det så det knakar överallt..

Livsfarlig altan blev i stället en inbyggd dito

Detta var endast en bråkdel av vad vi hunnit med men kan säga att det varit rätt roligt för det mesta. Det är långt i från klart o dessa bilder gör kanske inte helheten rättvisa men visar på att om man bara gillar det man gör och är beredd på att jobba för det, ja då går det. Vi syns snart på nästa ställe, en liten förhandstitt kommer här...

Skjuten i sank

Ja det känns så, skjuten i sank. Har denna vecka haft  semester från jobbet men haft fullt upp då alla vill ha hjälp med både det ena o det andra. Anledningen till att jag tog ut en dyrbar semestervecka var att jag kände mig sliten, rejält slutkörd på alla plan. Och hade tänkt ladda om inför att vår vikarielösa sommar på jobbet står för dörren. Alla som har barn vet att alla ovettiga mödrar ställer upp på både det ena o det andra de behöver hjälp att lösa, så är vår natur nu funtad, med resultat att jag nu är ännu tröttare än för en vecka sedan. Ja ja, det blir väl tid för vila nån annan gång kanske.

I normala fall brukar jag tycka att trädgården är rätt trevlig sysselsättning så här års men med endast några få plusgrader o rak nordanvind så känns inte ens den lockande. Verkar vara ett sånt år där vi antingen har +30 eller +6..                                            

Hur som helst. I går var vi hos en av döttrarna o firade hennes yrkesexamen, miljösociolog. Smaka på det ordet, Miljösociolog. Det är tämligen unikt o lär inte finnas så många i framtiden av dessa kompetenta människor, utbildningen har nu lagts ner. Kan det vara så att det endast behövs en elittrupp av dessa miljömedvetna sociologer för att rädda oss från framtida dåliga val som kvaddar vår planet i längden? Jag sätter i alla fall mitt hopp till min dotter o litar på att när hon blir miljöminister om några år så har hon ett färdigt koncept som alla kan följa :)

                                                                 

I övrigt då? Lilla dottern har flyttat hem ett slag, miljösociologen flyttar hemåt efter avslutade studier o planerar in ett friår från allt vad skolor heter o kanske  ger hon sig i väg på en lång resa ut i världen, äldsta dottern flyttar med sin familj in till huvudorten o nummer två letar säkert vidare i husdjungeln, är säker på att de hittar sitt drömhus till slut de med.  Och jag, jag sitter där jag sitter o trots att det händer så mycket positivt omkring mig så är jag bara trött och har inte ens ork att vara glad..har inte ens lust till det. Hmmm... känns inte som jag.  Behöver semester...  Men det är ju det jag har föresten.

                                                                                                   

Japp, helt sant!

Så här mitt i renovering o ombyggnation  på jobbet kan vi säkert behöva lite pepping allihop, mycket bök omkring oss o negativa nissar som sprider allsköns klagosång om att allt var bättre förr?

Se o lyssna på denne kloke man :)

http://www.youtube.com/watch?v=j3AOmjxA6io&feature=relmfu

En liten privat skatt..

Har lite bilder från en svunnen tid som föreställer min familj, de flesta bilderna är tagna i början av 50-talet. Det man märker är dåtidens härliga mode, breda flaxande byxben till exempel..

1950 föddes familjen Sjöbergs lilla Gunnel, här i barnvagnen med en väldigt stolt o ung pappa Rune, 19  år

Älskar stilen på vagnen!

Familjen Sjöberg i den ärvda soffan

                                                          Årets lilla badflicka, Gunnel

Mamma o pappa 

 Min älskade storasyster Susanne, född 1954. Blev bara 42 år.

Mamma o "Sasse"

Sasse konfirmeras

Pappa var kung då det gällde bridge..han tog hem det mesta han spelade o vi barn fick tidigt lära oss att sortera korten innan tävlingarna.

En mer privat sida av pappa Rune

Älskar pappas badbyxor!! 

Mamma

O min gammelmormor Maria!

Kräftskiva i slutet av 50-talet. Personerna de har trevligt med, kom ett par år senare att bli mina gudföräldrar

De kunde roa sig med!

Nummer tre i raden föreställer pappa som ung rekryt

Vart är våren..?

Du milde tid vad tiden försvann! Är en evighet sen sist jag skrev något, får väl ursäkta mig med att jag jobbat på en hel del. Många har haft semester o vi andra har fått rycka in för att inte hela stället skulle stanna eller överbelasta andra enheter. Men vad gör det att jag jobbat mer än på länge, har en förhoppning att de andra ska göra samma sak för mig när det blir dags!

Annars då? Tja, inte mycket just i dag, har jobbat påskhelgen vilken för min del varit mystiskt lugn. Har varit en helvetesperiod där sen i februari då vi fick in influensa typ A på boendena. många har fallit ifrån i sviterna av den. Detta trots att de var vaccinerade. Har faktiskt aldrig varit med om nåt liknande på alla år jag jobbat. Sen kom en släng med magsjuka på det o då tyckte jag att måttet var överfullt.

På gång? Inväntar vårens återkomst, hade ju några dagar i slutet av mars då tempen var uppe på drygt 22 grader o vi störtade i väg o köpte ett par nya solstolar. Som några dagar senare stod under ett snötäcke o -8 grader. Våren är välkommen tillbaka när som, hela tvättstugan är full av blommor som vill ut!
På jobbet laddar vi inför det största som hänt vår verksamhet, vi ska få nya lokaler o våra gamla ska flyttas runt till andra enheter under tiden. Ja vi får väl se hur många som klarar av detta..

På span efter bra äldreboenden..

Har under föregående vecka varit i Stockholm, har tittat på olika former av äldreboenden. Jag har sett allt i från "ålderdomshem" till riktigt stora nybyggda komplex som enligt mitt synsätt saknade just den atmosfär som ofta sitter i gamla byggnader. Förvisso med stora glasbalustrader där de som vill kunde sitta och titta ner på diverse aktiviteter som försegick en våning ner men.. nej.

Huvuduppgiften med uppdraget att titta runt på olika äldreboenden är att vi själva i vår kommun ska bygga ett nytt Äldrecentrum, vi ville få idéer och lite nya influenser, ta vara på de bra sakerna, förkasta de dåliga.
Från att ha sett alltifrån ålderdomshem (försvann inte det uttrycket för flera år sedan?) och sjukhem (detsamma gäller väl även där?) till helt underbara genomtänkta lösningar för just den ålderskategorin vi ska bygga- De äldre. Inne i centrala Stockholm Östermalm närmare bestämt finns enligt mig det mest anpassade, genomtänkta och hjärtevärmande ställe som byggts. Här finns en underbar dam som ägnat stora delar av sitt liv till att få detta ställe att formligen glöda av värme. Vi möttes av en rätt ordinär utsida som då vi steg in i foajén omgående förvandlades till något helt annat. En glasvägg som löpte genom hela innersidan av byggnaden, där franska balkonger löpte runt en trädgård placerad i mitten. En sju våningar hög genomtänkt produktion.

På bottenplan finns studentlägenheter, främst avsedda för de som pluggar inom vård o omsorg, plan ett med affärer där frissa och fotvård finns, fler lediga lokaler finns för de lockar till sig de som de äldre främst vill/behöver ha tillgång till- nära. Våning två och tre är demensboende, högre upp finns seniorboende, trygghetsboende, you name it! Trädgården dit alla har tillgång är anpassad för alla, är tillgänglig för alla oavsett funktionshinder. Kan säga att vår medresande arkitekt hade fullt upp med att plåta och samla inspiration!

Ett häftigt gäng seniorer hade på ett annat ställe gått samman och på egen hand bildat ett kooperativ och sedan byggt ett stort antal seniorbostäder, en massa miljoner men väldigt trivsamt enligt de boende. Ja varför inte? Men frågan är väl om det är det vi behöver just nu här hemma när gamla Åsevi mest påminner om gamla tiders ålderdomhem. Hur som helst, idéer finns i massor bara en massa beslutsångest. Riva? Bygga nytt? Renovera? Framtiden får utvisa men vi är nog rätt överens efter besöket i Stockholm att bra boenden finns och en del dåliga med, trots att det var nybyggt. Föresten, kan säga att alla gamla ålderdomshem, sjukhem och äldreboenden nu ska skrotas för alltid- nu heter det Vård och Omsorgsboende.

Fortsättning på gårdagens inlägg- En stilla refl...

http://www.veteranen.se/tyck/med-aldelreformen-rann-pengarna-ur-varden/

Boa Hellberg skriver: 11/01/2012 kl. 11:20

 

TACK för din upprörande och inkännande beskrivning av hur förhållandena ändrats i takt med att resurser och ledningsfunktioner har utarmats.
Vad ska vi göra. vi som har detta framför oss?
Det talas om att skrota landstingen som kostar en förfärlig massa pengar men som bara ställer till det värre, år efter år.
Just nu grälar ledamöterna i mitt landsting för att somliga av dom vill besöka verkligheten i vården – medan andra anser att såna besök bör förbjudas!


Mona S skriver

1. 11/01/2012 kl. 05:12

   Ja du Boa, vad säger man om det? Som jag tidigare sa så gäller det först och främst att våga se verkligheten som den är och sedan agera. Det som inte är bra i dag kan bara bli bättre om vi tror på det och ser möjligheterna istället för problemen. Förhoppningsvis tar kommunerna sitt förtroende på allvar, att erbjuda bra boende och ett bra omhändertagande. Om de inte gör det kommer det att synas och höras allt mer i media för nästa generation som kommer är en stor och väldigt stark grupp som inte kommer att tolerera vad som helst. Och dessutom har de oftast en stark anhöriggrupp bakom sig som tolererar ännu mindre.
   Så vad kan man då göra som individ som ännu inte är riktigt framme vid grindstolpen? Så länge man själv har möjlighet vill man klara sig själv, vår överlevnadsinstinkt ( och stolthet) har lärt oss att inte be om hjälp. Det har inte förändrats genom generationerna, våra grundläggande behov kvarstår även som mycket mycket gamla. Medans vi fortfarande kan prata för oss själva så ska vi göra det, berätta och förmedla hur just Du vill att din framtid ska se ut, sprida den viljan till alla omkring dig, skriva ner det om det behövs, låta andra omkring dig få veta var du står. Du kommer snart att upptäcka att vi har rätt lika värderingar nu som sen, skillnaden är bara att se till att sörja för att andra förstår det i dag. För SEN kan vara för sent.
   Jag tror att de som du pratar om som vill förbjuda besök samtidigt är rädda för att se hur det faktiskt ser ut utifrån de äldres perspektiv idag men samtidigt missar de då möjligheterna att upptäcka något som kan åtgärdas. Men då dyker nästa problem upp, i landstingsvärlden (och i andra med) innebär åtgärd att det kommer att kosta pengar. Mycket pengar. Den andra gruppen som gärna vill se vad som händer ute i verksamheterna har antingen en verklighetsbaserad utgångspunkt ELLER så har de enbart lyssnat på all dålig kritik som det senaste underminerat de bra äldreboenden som faktiskt finns.

Livet i Stacken: En stilla reflektion efter 20 år i vården..

Livet i Stacken: En stilla reflektion efter 20 år i vården..: En gång i tiden var jag idealist , jag utbildade mig som 29-årig 3-barnsmamma till ett av de viktigaste arbeten som finns i vårt land, und...

En stilla reflektion efter 20 år i vården..

En gång i tiden var jag idealist, jag utbildade mig som 29-årig 3-barnsmamma till ett av de viktigaste arbeten som finns i vårt land, undersköterska. Jag fick timanställning på ett sjukhem, ja det hette faktiskt så då, det fanns en låst avdelning där de uthospitaliserade stackarna från Lillhagens, Trestad (resta kallat i vardagslag) och Falbygden fick bo. De patienter (ja de kallades fortfarande för patienter på den tiden) som jag träffade, var de som hade haft den värsta tänkbara uppväxten, sämsta behandlingen som en människa kunde få på instutition, de var de ”hopplösa fallen”. Och där fann jag den underbaraste personalen av dem alla. De sörjde för dessa människor dygnets alla timmar, de fanns vid deras sida när fruktansvärda minnen bubblade upp nattetid till ytan, de fanns där för dem. I 10 år skramlade jag runt på de olika avdelningarna, lärde känna alla, både patienter och personal. Visst såg man även då personal som inte hörde hemma bland människor överhuvudtaget, metoderna de använde var gammaldags och hörde hemma på 20-talets mentalsjukhus. Men, majoriteten av dem, var underbara och humana i sin människosyn.

Begreppet människosyn var aktuellt på 90-talet, vi skulle se utifrån ett holistiskt helhetstänk, att inte dela på kropp och själ. Alla som jobbar med människor VET att de hör ihop. Alla som någon gång suttit på vak har upplevt det, sista stunden innan någon gått bort, personal sörjer för att den döende ska ha det så bra den sista tiden som det bara går. Man avlastar en rygg som legat länge på samma ställe i sängen, man plåstrar om den tunna sköra uttorkade huden i bak, man kammar håret och fuktar läppar. Anhöriga kommer och går, man tröstar, pratar, känner. Och däremellan tar man hand om de andra på avdelningen. För mer folk är det oftast inte trots att jobbet innebär att folk faktiskt dör till slut. De viktigaste som vi nånsin haft, försvinner en dag.

När Ädelreformen gjorde entré i början på 90-talet och kommunerna fick överta ansvaret för äldreomsorgen, skulle ALLA involveras i något som kallades för engagemang i den egna arbetsplatsen. Ledningen höll utbildning för all personal hur man nu skulle komma med egna förslag till effektivisering på golvet. En del gick på det och gick med liv och lust in för detta medans skeptiker kallade det för dess rätta namn, sparbeting. Vi skulle med andra ord spara in på allt vi kunde. Ädel kom och gick, pengarna formligen rann ur vården. Sen skulle de gamla sparas in på med, platserna drogs ner för enligt uträkningarna någon gjort så skulle inte antalet äldre öka de närmaste 20 åren eller så. Åtminstone så skulle de inte behöva bo på sjukhem, för då var man ju sjuk. Så begreppet sjukhem döptes om till Äldreboende och helt plötsligt blev de gamla friskare för antalet undersköterskor drogs hastigt ner under ett par år. Att de sedan blev kvar hemma med utökad hjälp från hemtjänst och hemvård är en annan sak för det sas från ledningshåll att de gamla faktiskt VILL bo kvar hemma så länge de bara kan. Att Olle som bor nästan två mil in i skogen larmade var 5:e minut för att han låg på golvet eftersom han var dement och glömt varför han skulle upp o gå när han inte längre kunde stå på sina ben, ja det var väl en annan sak. Han hade ju själv fått frågan från en biståndsbedömare om han ville bo kvar hemma och han hade faktiskt svarat ja. Frågan var vad hade han egentligen svarat ja på? Det hade han glömt efter en minut. Resultatet blev att patienterna blivit boende, hyresgäster och brukare sedan det döpts om till Äldreboende. Ute på bygden var de brukare allihop, oavsett vad de brukade bruka.

Några år senare fick undertecknad för sig att utbilda sig till Sjuksköterska, ett för mig viktigt och ansvarsfyllt arbete. Jag visste att allt jag skulle komma att göra skulle granskas, allt som kunde gå fel skulle jag på ett eller annat sätt ställas till svars för. Åtminstone sa lärarna det på högskolan. När jag kom tillbaka efter avslutade studier till min gamla arbetsplats, med viss fasa ska erkännas, hände något konstigt. Plötsligt var jag någon som alla räknade med (förutom nån enstaka som räknade ut mig direkt).De första åren var rätt bra, systerkåren hade varit relativt intakt under många år och dessutom kände jag de flesta sedan tidigare. Vi hade enligt mig en helt underbar chef som styrde upp med järnhand, hade stenkoll på allt som hände. När det blev dags för ledningsbyte blev hon erbjuden en annan tjänst de sista åren fram till pension, efter henne sattes det till FEM nya personalchefer som skulle ta hand om allt det den förra chefen ensam klarat av.

Så småningom blev det ledningsbyte igen..och igen. Och nu fick jag som sjuksköterska kalla de boende för patienter igen medan undersköterskorna fortfarande skulle säga gäster..brukare..etc. Så var vi då tillbaka till det här med människosyn igen då. En ska ta hand om kroppen och en annan kategori ska ta hand om själen. Med  ledningsbytet kom nya restriktioner,  våra ögon, våra förlängda armar ute på avdelningarna, undersköterskorna, skulle styras av en enhetschef där vi som sjuksköterskor utestängdes. Om vi ville prata med undersköterskorna då skulle det anmälas i förtid och tas upp på deras arbetsplatsmöte (APT). Vårt väl så inarbetade samarbete skulle upphöra helt. Jag som sjuksköterska skulle nu bara göra punktinsatser ute på avdelningen och resten av tiden sitta osynlig vid telefonen och vara konsult. Jaha.

Sedan brakade det loss, klagomål började  strömma in, kritik där de kritiserande inte visste vart kritiken skulle riktas hamnade på fel ställe. Personal började att må dåligt, väl inarbetade rutiner och arbetsgrupper splittrades upp då de behövde lära sig nytt tänk enligt ledningen. Missnöjet slog rot. Minsta källa till irritation blev som en jätteexplosion där enhetschefen stod frågande.

Ett par år senare blev det dags för ledningbyte igen och då, ja då skulle vi börja arbeta på ett NYTT sätt, vi skulle utöka SAMARBETET med undersköterskorna. Jaha, det var ju nytt.

Att jobba inom vården i dag är ett märkligt arbete. Man går dit och jobbar enligt schema, året runt oavsett dag. Julfirande och julisemester är för andra. Om vi arbetat för enbart pengar då hade vi valt ett annat arbete var och en av oss. Vi får stötta varandra när ingen annan kan eller vill. När allmänheten klagar över att de gamla ligger i sina våta blöjor eller svälter ihjäl i sina sängar, välkomna att besöka oss i vardagen. Se skratten, glädjen, tacksamheten vi varje dag möter av de gamla, se gråten, ilskan, frustrationen över att behöva be om hjälp. Se handen som håller din mammas hand när du inte kan, se nyrullat hår och känn doften av nyrakad haka med after shave. Se och hör en gammal man fnittra när han får en ”rakpuss” på kinden av en undersköterska. Våga se en döende människas sista kamp, rätten att få dö en värdig död! Få välja det enda man själv har makten att välja som gammal och ÄVEN som dement, rätten att vägra det man kan vägra- för DET får man bestämma själv.

Billiga resor på nätet!

Har lagt in en ny länk på min sida som säljer billiga resor, speciellt långresor till när o fjärran, priset till expempel Mallorca en månad i september, ligger på samma pris som charter för en person 1 vecka.. Väl värt o sitta o kolla igenom om du är ressugen! När du kommer in på min sida, länken är uppe till höger!

Vårkänslor innan nyår!

I dag är det +8 ute, dvs detsamma som nyårsafton 1984. Dessutom var det samma temperatur på nyår samma år, därför jag kom i håg det :) Har en känsla i magen som säger att "det är ju dags att sätta lite fröer" medans almanackan säger tvärtom. Men när jag tittar i landet så har vårlökarna kommit upp flera centimeter, hortensian som vägrade blomma i augusti har satt blom o x:et plockade kantareller i går :)) Ur led är tiden! Rätt häftigt.

Annars i veckan? Har jobbat hela julhelgen, har haft ungar o barnbarn här på middag, återupptagit en gammal bekantskap sen tonåren, riktigt kul! tror att det var ömsesidigt trots att det var lite tråkiga omständigheter. MEN.. ändå kul, hade mycket roligt med denne bekantskap o alla vännerna runt omkring. Lite tråkigt är väl att konstatera att det gått 35 år sen sist! Jisses, undrar vart åren tagit vägen för visst är det väl så? När man träffar på gamla vänner så vips! Så är man tillbaka till aktuellt år o aktuell ålder i dag är totalt egal :)

I morgon väntar jobb o onsdagsrond, samma gamla onsdagsjobb men nya människor o nya problem att dryfta. O förhoppningsvis att kunna lösa. Konstaterar att världen krymper med åren, tror jag förlikar mej med att minnas tonåren en stund, framtiden kommer ändå.

Julhälsning!

*********************************************************

Med endast fyra dagar kvar önskar jag er alla en riktigt..


                  God Jul & ett Gott Nytt År!

I wish you all ... a very merry Christmas and a Happy New Year!
Ich wünsche euch allen ... ein frohes Weihnachtsfest und ein glückliches Neues Jahr! Les deseo a todos ... una muy feliz Navidad y un Feliz Año Nuevo!Auguro a tutti voi ... buon Natale e un Felice Anno Nuovo!Nais ko sa iyo ang lahat ... isang napaka-masaya Pasko at isang Manigong Bagong Taon!


***************************************

Adventstid = Stress??

I morgon andra advent! Hej vad det går undan i år. Bakat lussebullar o lussekransar, bakat vörtbröd o pommerans bröd, tunnbröd del 1 i går, (tre till är planerade). Geggat med julköttbullar o fått till extragod brunkål så här långt. O i dag blir det till att rulla ännu mera köttbullar.. tur att vädret är som gjort för innepysslande, blåser o regnar o dessutom är det isande kall vind vilket gör brasan här inne extra mysig. Julmusik i bakgrunden, förkläde på o fram med stekpannan, bara att tänka på att det blir jul frampå o det SKA bli klart. Helst innan :) Visst tusan, juldukarna ska strykas, grangirlangerna ska upp med. Stress, vad är det?? ;)