Trött, trött trött... På att välja. Bliv vid din läst sa skomakaren en gång. Kanske hade han rätt den gången men frågan är om alternativen då var lika få som nu? Kanske skulle man strunta i alltihop o foga sig till massan, flyta med i strömmen.. som en död fisk.
Undrar hur det kunde bli så här. Vem tillät det? O jag undrar. Var fan är civilkuraget nånstans?? Varför flyter människor med i stimmet, varför protesterar ingen? Utom jag? Är jag en utstickare när jag säger stopp o belägg för det som är så uppenbart fel? Falskspel? Att jag blir arg när människorna omkring mig låtsas som det regnar när allt ligger synligt mitt framför dem? Gynnas dessa på nåt speciellt sätt? Får de bättre liv, är de mer nöjda med sin insats? Får de mer ärlig uppskattning av de som befinner sig högre upp i näringskedjan?
Det bygger på rädsla. Och på primalprincipen- ser inget, hör inget, säger inget. Mitt i allt undrar jag, hur kan man leva med vissheten o blunda för en verklighet som går stick i stäv med mänskliga rättigheter, ett humant bemötande i vardagen, ett värdigt mottagande av dina åsikter- hur kassa de än må vara- vänlighet, omtanke om dina medmänniskor. Varför är det så svårt att VÅGA se verkligheten??
Jobbet??
SvaraRaderaTrött på falskspel o de som glider runt o låtsas som det som händer inte rör dem? Finns många i samma fiskskål som bara gapar när nån säger ÄT? Isch..
SvaraRaderaKan tillägga att jag just nu känner mig som pirayan i bottan av fiskskålen som vägrar att öppna käften när nån säger ÄT.
SvaraRadera