Det finns de dagarna då man vaknar upp o upptäcker att man faktiskt lyckats sova en hel natt i sträck o inte har speciellt ont någonstans- i dag är en sån dag. Det är obeskrivligt skönt när kroppen tycks vila från alla krämpor o sen ser man solen sakta gå upp o man mår bara så.. bra. För rätt exakt ett år sedan kunde jag inte ens kliva ur sängen själv, än mindre ta på en strumpa. Bara att ta sig från sängen ut i köket o sätta på kaffe kunde ta en timme om det ville sig väl, dvs de dagarna då sambon inte var hemma o kunde hjälpa till. Stackarn, han har verkligen fått stå ut med mycket.. På ett rätt tidigt stadium sa han att jag säkert hade fått samma som han, en form av reumatism. O visst, han fick rätt. Jag stånkade mig igenom ett drygt år med allt mer värk, flyttade runt o stannade bara på ett o samma ställe nån dag, för att senare vandra vidare till nästa led. Så småningom fick sambon rätt när dr. reumattolog konstaterade faktum. Jaha. Men då visste jag iallafall att det fanns en verklig orsak, jag var inte nån "gnällkärring", utan sjuk på riktigt. När jag tänker tillbaka så kan jag se att detta började flera år tidigare men eftersom skiten flyttade runt i kroppen var det lite svårt att fatta. Man är specialist lite till mans då man tror att "jaja, det går över"? Nu är det iallafall ett år senare o kroppen lyder mig bättre o jag kan göra saker ibland. Jag fick gå ner i tid på jobbet för att kunna fungera även mina lediga dagar, nåja, bättre än innan iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar