Hur man bäst går tillväga för att (inte) koppla in den nya telefonen.

Ja det gick o ta sig igenom ännu en flytt. Inte helt kul o flytta hela bohaget men jäklar va gött när det är gjort! Vi har i alla fall hunnit landa, börjar hitta sakerna igen om än inte helt på rätt logiska platser, men ändå, de finns, nånstans i huset..eller tja, nånstans. I vanlig ordning har vissa saker påbörjats här o där, för herr K är hans blivande nya verkstad no uno, därefter följt av växterna som ska ner här o där, mest där eftersom vi nu fått en pytteliten trädgård jämför med innan men, allt är relativt. Jag är rätt nöjd med att kunna se ett avslut på gränsen i från altanen- vilken faktiskt redan innan vi flyttade hit, var helt klar :)

Tur att det kommer en vinter emellan så vi hinner smälta att vi inte behöver göra en massa massa saker för här är det fullt okej att bo utan att riva ner väggar eller altaner. Rätt skönt. Fast på nåt konstigt sätt så finns det inbyggt att vi båda måste greja med nåt. Så tankar finns men ska mogna en stund innan de bli realitet.

Tänkte nu berätta hur man bäst går tillväga för att (inte) få sin nya telefon inkopplad.

Vi meddelade flytt till Telia ca två veckor innan vi skulle flytta. Vårt inflyttningsdatum var beräknat till den 1 september o får besked att det ska vara helt klart med flyttningen av IP, bredband o internet till den 7:e. Fredagen den 7 september är telefonen inte inkopplad. Vi ringer Telia som menar att det är den visst det vilket förnekas eftersom en fungerande telefon låter, det gör inte vår. Telia säger då att vi får felanmäla o i så fall har reparerande underbolag 1 i uppgift att inom 24 timmar åtgärda felet. Då vi ändå har Telia på tråden (från kontantkortmobil nr 1) frågar vi om vi kan få vårt nya telefonnummer eftersom de måste glömt att meddela oss detta? Då svarar Telia att det kan vi visst inte få eftersom vi har hemligt nummer. Vaddå? Hemligt nummer? Har vi inte begärt! Jodå, säger Telia, det har ni precis som innan. Som innan?? Va? Vi har inte haft hemligt nummer innan. Jodå säger Telia, det står här, det är inte lätt att bara få så där, det krävs inställningar o allt möjligt innan man får det ser du. Men va fa..? Hur får man bort det då? För vi varken har eller har haft det innan, vi står ju i telefonkatalogen, är det inte lite konstigt tycker du..?? Telia lät lite undrande hon med nu faktiskt. Jaa, sa Telia ni får väl gå in på mina sidor på Telias hemsida o ändra tillbaka det då. Men hur då har du tänkt frågade vi? Vi har ju ingen uppkoppling, är ju därför vi ringer? Jaha säger Telia, just det.. Vänta, jag kopplar er till Support! 

Ny väntan, du har plats nr... 45 i kön.... Bara o vänta. Support får då han svarar samma enkla fråga som Telia en stund innan fått- Varför är inte vår telefon inkopplad som utlovat i dag? Jooodåå säger han, den är inkopplad o klar! Nepp svarar vi, den är stendöd. Efter mycket om o men felanmäler även support o utlovar att det ska vara fixat inom 3 dagar. Vaddå TRE dagar?? Enligt Telia ska det fixas inom 24 timmar?? Näää serru, här gäller tre ARBETSDAGAR.. så snabbt räknat, tidigast på onsdag nästa vecka då?? Suck o lite mutter, mutter..

Efter avslutat samtal säger herr K att jag ger mig fasen på att kabeljä-n är av nånstans.. 

Lördag morgon vandrar han ut i skogen, följer ledningen ett par trehundra meter o där hänger ledningen o dinglar i det fria, resten ligger på marken. Det var ju det han sa ja. Ringer på nytt upp Telia där han står i skogen (man ska inte ringa nån när man är såå arg), Telia får veta att ledningsjä-n är AV o nu ska de ta mig fan komma hit o laga fanskapet på en gång, då säger hon, jag kopplar dig till support.. Då lägger herr K på luren i örat på Telia. Därefter kommer han hemstegande med lite rodnad på kinderna, greppar min mobil eftersom han tömt sitt kontant kort där ute i skogen (tur att jag tankat på min innan jag åkte från jobbet i går).

Står i kö återigen till Support..Du är nummer... 15 minuter senare kommer han fram o då säger min mobil piiiip o där var pengarna slut på den ja. Då ramlar en polett ner hos support som faktiskt ringer tillbaka o herr K anmäler att skiten inte funkar eftersom kabeln är AV. Jaha, tre arbetsdagar var det ja.. O nu ser jag att det är lagt en arbetsorder till på torsdag ja.. Herregud, hur svårt kan det vara o koppla in eländet?? Dessutom har nån lagt på ännu en arbetsdag.

Herr K:s mobil får meddelande strax där efter "Ert abonenmang med tel nr 0514.... ska nu fungera normalt igen. Va? Va fan har de nu gjort då?? Vårt nummer börjar ju med 0512.. Har de lyckats koppla in vårt GAMLA nummer igen??! Nu muttrade vi faktiskt på kapp.

Ett samtal till Telia igen, O nej då, de hade inte kopplat in vårt gamla nummer inte, det var nån som hade varit lite snabb på knappen kanske... fniss fniss.. Du milde. En bunt inkompetentare människor får man väl ändå leta efter. Herr K hade fått Telia att lova att hjälp skulle anlända på måndag o inte onsdag som hon först sagt. Ja eller hur, trodde nog vi läste godnattsagor varje kväll med.

Efter turen till skogen tidigare hade herr K plockat upp ett vitt kuvert ur vår brevlåda som tydligen hade legat där minst en vecka (vi hade ännu inte ändrat adressen hit) o det var från Telia som skickat vårt nya telefonnummer per post. Men va bra, nu var det bara telefonen som saknades då.

Söndag förflöt liksom måndag, ingen telefon inte. Fast någon skulle felsöka,denna gång underbolag nummer 2.

 Tisdag. Samtal på väg hem från jobbet ; "Jag har kollat er ledning o vet du vad?? Den är AV!!"  Nämen vad säger han, är den AV!!! Jag fick laga den på TVÅ ställen"! Hade någon anmält det direkt så hade jag ju fixat det men här finns ingen anteckning om att den är felanmäld.."


Tisdag kändes ändå bättre än torsdag eller hur.

Uppdatering o avslut.

Ja då var det återigen dags att gå vidare. Vårt största projekt hittills börjar lida mot sitt slut. Denna gång gick det lite fortare än vi förväntat oss då ett nytt objekt dök upp hastigt o lustigt, en fin gammal dam byggd ca 1890 med flagnad färg men med massor med potential. Så, en snabb sammanfattning härifrån innan vi ses igen på det nya stället.

Det här var ett frågetecken länge tills vi kom på idén att göra grönsaksodling av alltihop! Nu växer det så det knakar överallt..

Livsfarlig altan blev i stället en inbyggd dito

Detta var endast en bråkdel av vad vi hunnit med men kan säga att det varit rätt roligt för det mesta. Det är långt i från klart o dessa bilder gör kanske inte helheten rättvisa men visar på att om man bara gillar det man gör och är beredd på att jobba för det, ja då går det. Vi syns snart på nästa ställe, en liten förhandstitt kommer här...

Skjuten i sank

Ja det känns så, skjuten i sank. Har denna vecka haft  semester från jobbet men haft fullt upp då alla vill ha hjälp med både det ena o det andra. Anledningen till att jag tog ut en dyrbar semestervecka var att jag kände mig sliten, rejält slutkörd på alla plan. Och hade tänkt ladda om inför att vår vikarielösa sommar på jobbet står för dörren. Alla som har barn vet att alla ovettiga mödrar ställer upp på både det ena o det andra de behöver hjälp att lösa, så är vår natur nu funtad, med resultat att jag nu är ännu tröttare än för en vecka sedan. Ja ja, det blir väl tid för vila nån annan gång kanske.

I normala fall brukar jag tycka att trädgården är rätt trevlig sysselsättning så här års men med endast några få plusgrader o rak nordanvind så känns inte ens den lockande. Verkar vara ett sånt år där vi antingen har +30 eller +6..                                            

Hur som helst. I går var vi hos en av döttrarna o firade hennes yrkesexamen, miljösociolog. Smaka på det ordet, Miljösociolog. Det är tämligen unikt o lär inte finnas så många i framtiden av dessa kompetenta människor, utbildningen har nu lagts ner. Kan det vara så att det endast behövs en elittrupp av dessa miljömedvetna sociologer för att rädda oss från framtida dåliga val som kvaddar vår planet i längden? Jag sätter i alla fall mitt hopp till min dotter o litar på att när hon blir miljöminister om några år så har hon ett färdigt koncept som alla kan följa :)

                                                                 

I övrigt då? Lilla dottern har flyttat hem ett slag, miljösociologen flyttar hemåt efter avslutade studier o planerar in ett friår från allt vad skolor heter o kanske  ger hon sig i väg på en lång resa ut i världen, äldsta dottern flyttar med sin familj in till huvudorten o nummer två letar säkert vidare i husdjungeln, är säker på att de hittar sitt drömhus till slut de med.  Och jag, jag sitter där jag sitter o trots att det händer så mycket positivt omkring mig så är jag bara trött och har inte ens ork att vara glad..har inte ens lust till det. Hmmm... känns inte som jag.  Behöver semester...  Men det är ju det jag har föresten.

                                                                                                   

Japp, helt sant!

Så här mitt i renovering o ombyggnation  på jobbet kan vi säkert behöva lite pepping allihop, mycket bök omkring oss o negativa nissar som sprider allsköns klagosång om att allt var bättre förr?

Se o lyssna på denne kloke man :)

http://www.youtube.com/watch?v=j3AOmjxA6io&feature=relmfu

En liten privat skatt..

Har lite bilder från en svunnen tid som föreställer min familj, de flesta bilderna är tagna i början av 50-talet. Det man märker är dåtidens härliga mode, breda flaxande byxben till exempel..

1950 föddes familjen Sjöbergs lilla Gunnel, här i barnvagnen med en väldigt stolt o ung pappa Rune, 19  år

Älskar stilen på vagnen!

Familjen Sjöberg i den ärvda soffan

                                                          Årets lilla badflicka, Gunnel

Mamma o pappa 

 Min älskade storasyster Susanne, född 1954. Blev bara 42 år.

Mamma o "Sasse"

Sasse konfirmeras

Pappa var kung då det gällde bridge..han tog hem det mesta han spelade o vi barn fick tidigt lära oss att sortera korten innan tävlingarna.

En mer privat sida av pappa Rune

Älskar pappas badbyxor!! 

Mamma

O min gammelmormor Maria!

Kräftskiva i slutet av 50-talet. Personerna de har trevligt med, kom ett par år senare att bli mina gudföräldrar

De kunde roa sig med!

Nummer tre i raden föreställer pappa som ung rekryt

Vart är våren..?

Du milde tid vad tiden försvann! Är en evighet sen sist jag skrev något, får väl ursäkta mig med att jag jobbat på en hel del. Många har haft semester o vi andra har fått rycka in för att inte hela stället skulle stanna eller överbelasta andra enheter. Men vad gör det att jag jobbat mer än på länge, har en förhoppning att de andra ska göra samma sak för mig när det blir dags!

Annars då? Tja, inte mycket just i dag, har jobbat påskhelgen vilken för min del varit mystiskt lugn. Har varit en helvetesperiod där sen i februari då vi fick in influensa typ A på boendena. många har fallit ifrån i sviterna av den. Detta trots att de var vaccinerade. Har faktiskt aldrig varit med om nåt liknande på alla år jag jobbat. Sen kom en släng med magsjuka på det o då tyckte jag att måttet var överfullt.

På gång? Inväntar vårens återkomst, hade ju några dagar i slutet av mars då tempen var uppe på drygt 22 grader o vi störtade i väg o köpte ett par nya solstolar. Som några dagar senare stod under ett snötäcke o -8 grader. Våren är välkommen tillbaka när som, hela tvättstugan är full av blommor som vill ut!
På jobbet laddar vi inför det största som hänt vår verksamhet, vi ska få nya lokaler o våra gamla ska flyttas runt till andra enheter under tiden. Ja vi får väl se hur många som klarar av detta..

På span efter bra äldreboenden..

Har under föregående vecka varit i Stockholm, har tittat på olika former av äldreboenden. Jag har sett allt i från "ålderdomshem" till riktigt stora nybyggda komplex som enligt mitt synsätt saknade just den atmosfär som ofta sitter i gamla byggnader. Förvisso med stora glasbalustrader där de som vill kunde sitta och titta ner på diverse aktiviteter som försegick en våning ner men.. nej.

Huvuduppgiften med uppdraget att titta runt på olika äldreboenden är att vi själva i vår kommun ska bygga ett nytt Äldrecentrum, vi ville få idéer och lite nya influenser, ta vara på de bra sakerna, förkasta de dåliga.
Från att ha sett alltifrån ålderdomshem (försvann inte det uttrycket för flera år sedan?) och sjukhem (detsamma gäller väl även där?) till helt underbara genomtänkta lösningar för just den ålderskategorin vi ska bygga- De äldre. Inne i centrala Stockholm Östermalm närmare bestämt finns enligt mig det mest anpassade, genomtänkta och hjärtevärmande ställe som byggts. Här finns en underbar dam som ägnat stora delar av sitt liv till att få detta ställe att formligen glöda av värme. Vi möttes av en rätt ordinär utsida som då vi steg in i foajén omgående förvandlades till något helt annat. En glasvägg som löpte genom hela innersidan av byggnaden, där franska balkonger löpte runt en trädgård placerad i mitten. En sju våningar hög genomtänkt produktion.

På bottenplan finns studentlägenheter, främst avsedda för de som pluggar inom vård o omsorg, plan ett med affärer där frissa och fotvård finns, fler lediga lokaler finns för de lockar till sig de som de äldre främst vill/behöver ha tillgång till- nära. Våning två och tre är demensboende, högre upp finns seniorboende, trygghetsboende, you name it! Trädgården dit alla har tillgång är anpassad för alla, är tillgänglig för alla oavsett funktionshinder. Kan säga att vår medresande arkitekt hade fullt upp med att plåta och samla inspiration!

Ett häftigt gäng seniorer hade på ett annat ställe gått samman och på egen hand bildat ett kooperativ och sedan byggt ett stort antal seniorbostäder, en massa miljoner men väldigt trivsamt enligt de boende. Ja varför inte? Men frågan är väl om det är det vi behöver just nu här hemma när gamla Åsevi mest påminner om gamla tiders ålderdomhem. Hur som helst, idéer finns i massor bara en massa beslutsångest. Riva? Bygga nytt? Renovera? Framtiden får utvisa men vi är nog rätt överens efter besöket i Stockholm att bra boenden finns och en del dåliga med, trots att det var nybyggt. Föresten, kan säga att alla gamla ålderdomshem, sjukhem och äldreboenden nu ska skrotas för alltid- nu heter det Vård och Omsorgsboende.