Adventstid = Stress??

I morgon andra advent! Hej vad det går undan i år. Bakat lussebullar o lussekransar, bakat vörtbröd o pommerans bröd, tunnbröd del 1 i går, (tre till är planerade). Geggat med julköttbullar o fått till extragod brunkål så här långt. O i dag blir det till att rulla ännu mera köttbullar.. tur att vädret är som gjort för innepysslande, blåser o regnar o dessutom är det isande kall vind vilket gör brasan här inne extra mysig. Julmusik i bakgrunden, förkläde på o fram med stekpannan, bara att tänka på att det blir jul frampå o det SKA bli klart. Helst innan :) Visst tusan, juldukarna ska strykas, grangirlangerna ska upp med. Stress, vad är det?? ;)

1:a advent!

Undrar vart tiden tagit vägen? Brukar gruffa lite inför november som den trögaste månaden men.. i år, gick den fort! Kan ju iof bero på en massa saker, har jobbat rätt mycket, grejat här hemma en del o i går fick jag fart o bakade inför lusse o jul. Skönt att ha startat upp i tid i år. I fjol firade vi första advent i 28 graders värme, satt på en stekhet balkong i Hurghada o tände ett litet ljus som slocknade vid första vindpusten som for förbi. Minns att jag fick ett sms från dottern som talade om att det var -17 grader här hemma o snön hade fortsatt att vräka ner. Lite skillnad mot i år, blåser nästintill storm, 11 grader varmt, regnet strilar..

Just nu luktar det vörtbröd från ugnen, ett måste inför julen, hemmabakt ska det helst vara. I fjol hade vi ingen tid för vare sig bak eller pynt, vi hade precis flyttat in lagom till lucia o tapeter, målarfärg o flyttlådor stod huller om buller. Granen fick stå inne i tre dagar, sen fick vi slänga ut den då tapeterna skulle upp.
Men i år kan jag faktiskt känna att det snart är jul, har hunnit med o tyckte att det var kul o greja inför den. Även om jag vet att hela julhelgen ska det jobbas, tiden ska delas med de gamla, arbetskamrater o ett par timmar med de mina. Lite snedfördelat som det brukar vara. Har tappat räkningen på hur många jular jag har jobbat nu, lite trist med tanke på att barnbarnen bara blir fler o fler o deras mormor alltid ska jobba på deras viktigaste dag på året. That sucks.. ska ta igen det annandagen tänkte jag, vi får helt enkelt fira jul en gång till när jag är ledig, Har jag bestämt :)

Härlig vecka!

Hösten är här, kallt o minusgrader på morgonen, dags att elda i kaminen, gött! Tända ljus, mysa inomhus, slippa klippa gräsmattorna. Eller ja, kanske en gång till innan vintern. Men vad gör det,
V-I-N-T-E-R-D-V-A-L-A.... Vilket fritt översatt betyder, inte så värst mycket mera trädgårdsarbete, bunkrar upp med ved inne, te i stället för kaffe på kvällen, helt legalt med en flaska rödtjut på lördag när regnet öser ner o vinden viner utanför, tända ljus o bara V-A-R-A!



Veckan har varit en blandad kompott, jobbat helgen o bara ledig en dag innan nästa pass påbörjades, mina stora töser har båda varit väldigt gravida o båda lyckades den 18 oktober föda barn, en liten Sam o senare på dagen dotter nummer två, en liten Wilma. Känns rätt mäktigt att bli mormor två gånger samma dag, nästan overkligt men jisses vad kul! Mammorna blev samtidigt mostrar åt varandras barn o barnen fick en kusin på köpet samtidigt. Häftigt! Så nu är de fem, mina underbara klimpar :) Nu är det ju så att jag faktiskt har fyra döttrar, kanske kan det så småningom bli flera barnbarn! Hoppas på det!



Tillbakablick.. snart 1 år har gått.

Otroligt vad tiden har gått fort! Snabb summering: Kul! Huset som det såg ut i fjol höstas med den nya elkabeln ut till Kennys snickeri, gången låg spikrak.. o tråkig.

Ett slag senare blev det så här, valde till slut trädgårdsgrus efter mycket dividerande fram o tillbaka. Men blev helt ok tycker jag.

Ja just det ja.. så här såg det ju faktiskt ut innan!

Tror det blir bra när det blir klart men nu är vi åtminstone under tak!

Babyconverse!

Sitter ju o väntar in två små nya kottar ska anlända, vet inte vem som är mest otålig, jag eller de blivande mammorna? Under tiden jag väntar virkar jag på, nu babyconverse. Lite petigt men så himla kul!

Inget som väntans tider?

Har konstaterat att livet ibland enbart går ut på att vänta..eller kanske vänta ut eller in. Vi väntar på det ena eller det andra, de flesta av oss. Just nu för egen del så väntar vi på tillökning, mina barnbarn som är tre i dag ska inom kort bli fem. Jag vet vad den ena ska bli för en liten sort, den andra får vi vänta o se vad det blir. Spännande är det iallafall! Lika kul varje gång o varenda unge är välkommen när de nu anländer.

Inom kort hoppas jag apropå väntan att min goe vän från storstan kommer förbi o hälsar på, det var såå länge sen vi sågs så förrådet att dela med sig av, av allt som hänt sen sist är outsinligt. På jobbet är det också en väntan, väntan på att omflyttningen av avdelningar ska få ett slut, att jag återigen kan hitta "mina" saker på kontoret. Väntan på lugnet efter stormen kanske.

Väntan, avvaktan..längtan? Kanske. Kan man leva utan det? Finns en vardag då man ärligt kan säga, i dag längtar jag inte efter något. I dag behöver jag inte vänta in nån annans beslut. I morgon längtar jag inte efter något mer då jag har allt jag kan önska. Kommer man någonsin dit? Nää.. Skulle inte tro det, möjligtvis den dan man ligger med näsan i vädret. Det som är det jobbigaste med allt ovanstående är att man är utlämnad till omständigheter som ingen rår över, ibland. Får nån gång händer det ju att andra stoppar upp så att säga...
Hmmm...

Allmänt jämmer..

Trött, trött trött... På att välja. Bliv vid din läst sa skomakaren en gång. Kanske hade han rätt den gången men frågan är om alternativen då var lika få som nu? Kanske skulle man strunta i alltihop o foga sig till massan, flyta med i strömmen.. som en död fisk.

Undrar hur det kunde bli så här. Vem tillät det? O jag undrar. Var fan är civilkuraget nånstans?? Varför flyter människor med i stimmet, varför protesterar ingen? Utom jag? Är jag en utstickare när jag säger stopp o belägg för det som är så uppenbart fel? Falskspel? Att jag blir arg när människorna omkring mig låtsas som det regnar när allt ligger synligt mitt framför dem? Gynnas dessa på nåt speciellt sätt? Får de bättre liv, är de mer nöjda med sin insats? Får de mer ärlig uppskattning av de som befinner sig högre upp i näringskedjan?

Det bygger på rädsla. Och på primalprincipen- ser inget, hör inget, säger inget. Mitt i allt undrar jag, hur kan man leva med vissheten o blunda för en verklighet som går stick i stäv med mänskliga rättigheter, ett humant bemötande i vardagen, ett värdigt mottagande av dina åsikter- hur kassa de än må vara- vänlighet, omtanke om dina medmänniskor. Varför är det så svårt att VÅGA se verkligheten??